jonii

Var med bebi på Droppen idag, han skulle lämna blod för första gången.
Jag svimmade nästan, han svimmade nästan.
Tänkte att jag skulle se hur det går till då jag själv har funderat väldigt länge på att bli blodgivare.
När proceduren nästan var slut säger bebi "oj oj, nu händer det något. Nu händer det något i huvudet" Sköterskan kollar pulsen, kollar lite apparater och ropar sedan på förstärkning.
Bebi är kritvit i ansiktet.
Jag känner hur det börjar snurra och känner att jag håller på att spy. Ser att en papperskorg finns nära till hands. Kikar ner i den så att den är safe, det är den INTE! Där nere ligger massa blodiga slangar och skit. Mår ännu mer illa, hittar en med helt ny påse, känner mig safe. Känner sen att benen håller på och vika sig. Sätter mig ner. Då kommer en tredje (eller fjärde??) sköterska fram och frågar hur det är med mig, säger att det är okej (det är det inte) sätter mig ner och får en äpplefestis i handen.
Sen när bebi mår lite bättre får vi skrapa triss och fika.
Snälla var dom i alla fall, men tveksamt om jag går dit igen.

Kanske ska tilläga att nålen var ENORM.


PeACE