jonii

Japp nu är det 2009 då och alla är superpositiva och ser fram emot alla fantastiska saker som inte hänt tidigare, men nu ska de hända, detta är året. Är det bara jag som inte ser fram emot det? Är det bara jag som har enorm ångest inför detta fasansfulla år?
         Nyårsafton blev inte som väntat och ärligt talat orkar jag inte berätta om den. Den började bra, blev lite seg, tolvslaget blev fantastiskt å sen sket det sig totalt. Vet inte hur jag ska känna. Höll på att spy av skuldkänslor förrut men sen tänkte jag efter och kom fram till att inte fan ska jag känna det. Det är inte mitt fel totalt, jag har också känt mig lämnad, utbytt och sviken. Men jag känner ändå en enorm skuld i vad som har hänt men jag vet inte vad jag ska göra för att rätta till det, skar såren för djupt? Har folk ändrats för mycket? Jag har gått igenom det här innan och jag vet att det inte är omöjligt att hitta tillbaka till varandra, det är en fråga om att vilja, vill ni?
       
Sitter hemma hos William och väntar på att the dark knight ska bli klar. Det finns inga ord som beskriver hur mycket han betyder för mig. Det är han som har kramat om mig och vägrat släppa när jag fått mina panikattacker, han har inte varit rädd för att fråga om min pappa eller för att höra svaren om min historia. Han är faktiskt den enda som vågat och det betyder nåt enormt. Det hade fortsatt att äta upp mig innifrån annars.
 
Jag älskar er<3